Döden och kärleken i Kumla

Den enda erfarenhet jag har från tidigare är filmatiseringen av Kim Nowak, vilken jag inte gillade då, för cirka 15 år sedan. Men jag hade en tendens att ogilla allt skolan satte oss att se och läsa, det var väl i att man var tvungen, inte att man valde.

I vilket fall, det här är den första boken av Nesser som jag läst, och det i en lättläst version. Det gick sålunda rätt fort och en hel del saknas antagligen, om man jämför med originalet (vilket jag inte kan göra för tillfället).

Handlingen gick fort fram den med, med alla saker som hände. Det mesta kändes förutsägbart, som att poeten Olsson inte var älskaren i bilen och att Mauritzs pappa var älskaren i bilen, men att Olsson var homosexuell gissade jag inte, speciellt som jag tänkte att boken var skriven tidigare än början på 00-talet, men jag tyckte det var rätt bra behandlat. Som var tidstypiskt så höll Olsson sin läggning hemlig, men när det kom ut så var det inga illa ord om det. Jag vet dock inte om det är så i originaltexten med.

Mauritz är lite av en impulsiv karaktär, men bara i en något milt irriterande grad. Dock så ogillade jag skarpt när han hotade att ta livet av sig om han inte fick Signhilds adress det är så äckligt av en person att göra. Dock så är porträtterandet av honom väldigt tonårsaktigt, han beter sig mycket som en tonåring i kanten på att vara vuxen men ändå inte blivit vuxen kan göra.

Jag tror att om några månader eller mer så ska jag pröva att läsa och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla.